Pellerin lyser upp, när hans hjälpare på decembers tjugoandra dag åter ger sig till känna. För visst har det funnits plats för tvivel, i det hjärta som endast vill den älskade baronessan väl.
– Allt är i hamn! försäkrar poeten och bjuder sen Pellerin på ett immat glöggaglas.
Precis i den stund då Den Maskerade Poeten skall höja sin glögg till en skål. Precis i den stund då Pellerins spänning till slut skola lätta. Precis i den stund, står han där! Den neslige, skymflige skambäraren – ärkefienden som aldrig tycks vila: DOKTER KNUSSEL (eller för dem som känner honom: Knusslaren!).
Ingen tid spills på fraser eller tom artighet, Doktor Knussel rör sig redan mot kärnan.
– En skål för baronessan Stenfäldt minsann? säger doktorn hånfullt. Då får ni allt skåla hårt för att hon ska kunna höra – ty hon sitter på bergets topp! Isigt och kallt, inlåst och allt, i ett fängsel av hårdaste knäckiga äpplen, styvare än vad någon mänsklig tand någonsin kan bita genom!
– Din lymmel!
– Se så, se så! Min gamle fiende Poeten. Nu får vi inte tappa masken, va? Till fots når ni aldrig bergets topp innan julens afton äro här. Flyga med ett av dina vikta plan kan ni nog testa, men stormen sliter er isär! Och varken automobil eller velociped har ju någon av er i er ägo, det har jag nog försäkrat mig om. Nu – ett raskt och elakt skratt, jag slår till på ett ”MO-HA! MO-HA! Mo-ha-ha-HA!”
Dagen före doppande dagen: Jämmer, sorg och slut på allt? Raffl. forts.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar