Bryt upp, bryt upp, maskerade poet!
Låt snön ej samla drivor på dina axlar, låt ej bläcket frysa fast i din maskin! Låt tankarna och dikten flöda! Skapa klappen, fyll din värld med konst och glädje! Låt icke knussel fylla ditt hjärta, låt icke knussel bli en del av din själ, blott för att den skandinaviska luften är för kall, för att den nordiska själen är för hård och stängd, för att finnar, svenskar och vandaler hafva hud som är för tunn.
Bryt upp, bryt upp, maskerade poet!
Far dit där luft är varmare!
Far dit där hud är tjockare!
Finn dem som äro redo för din konst!
Bryt upp!
Här näst: Varthän? Raffl. forts.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar