Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 24 (Julafton!)

Bedrövad sitter Pellerin på trappen till slottet: Allt är förbi och förstört!
– Stopp i källarbacken! säger Den Maskerade Poeten. Än är ej loppet kört!
Och så visar sig vad som dittills har varit fördolt: Poeten med masken har återigen inkrävt en gentjänst från en kär gammal vän. Nämligen var det så, att han skrev ”bröllopsdikten” när Tomten ingick partnerskap med sin ”Tomtemor”.
– Därföre har vi nu fått låna Tomtens egen släde, och till den alla käcka renar! I sitt ursprung hade denna idé sitt syfte i att vi tre skulle färdas runt för att ta del av den stora juleklappen. Men om vi dessutom på vägen passar på att rädda baronessan, ska väl ingen fara illa utav det.
Och med Swisch och Swosch och kloppeti-kleppeti-klopp gör så renarna entré. Opp i släden och sen sus & dus & far iväg!
Med julens ande i ryggen dröja tiden icke lång, innan släden angör brygga vid det högsta utav fjäll. Och se! Där på toppen sitter baronessan Stenfäldt, blå av köld och adelsskap, med en min av frid och lycka lekandes på sina läppar.
– Nog gav jag han på trynet, den kidnappsknusslaren, sade Stenfäldt till sin kära Pellerin. Men icke så han stupade, ty jag tackar näppeligen nej till äfventyr!
Där på toppen spritta det i alla leder, av lycka, lust och julefrid! Se – de fann tillbaka till varandra, se – de hann ju fram i tid! Ömma kyssar, blöta kramar – se paret famna om varann!
– Men huru, jag måtte spörja, tog ni er ut ur äppelknäckeburen, fröken Ninja-madame? sporde Den Maskerade Poeten.
– Oh, poet med masken på, se det var ingen konst. Mänsklig tand kan kanske inte tvinga sig igenom en sådan präktig vägg, men se vad jag fick i julas fjol av den lille älsklingsvärde Pellerin: tand av titan, två hela långa rader, sen var det bara frammen fritt att tugga på!
Återförenade goda och glada, taga de då plats – Den Maskerade Poeten, Pellerinen och baronessan Stenfäldt – i Tomtens släde, denna julens afton. Undan för undan stiga fröjd i deras kroppar, punkt för punkt stiga glittret i baronessans blick, när hon således får sin gåva – får öppna och läsa vad hon fick.
Första anhalt hos tatuerar-Harald, som under sång och dans får tillbaka sin maskin. Och innan de far vidare lägger han själv sista handen vid den diktsamling som baronessan i julklapp fått skänkt, av sin lille Pellerin. På ryggen till Pellerin fäster Harald så bilden, som utgöra omslag till samlingen: Den Poetiska Jaktens Klapp
Vidare med släden, framåt fort & snart! Hos Clementine läser Stenfäldt första dikten, tårögt, om glittergodis och lömska gnomers guld. Sen bjudas det på stark och kryddig glögg, innan de far vidare, för att åter vända blad. På ryggen, ovan vackra gropar, läsa adelskvinnan nästa verk om bjällerklanger, frostkallhet och himlens julehumlor. Sen fästa hon en kyss ovan spetsunderklädets svarta linning, och så far de iväg!
På peppargummans vad sprakar ännu dikten nybakat och frasigt. Hos trumslagarpojken läser hon om fria rytmer, på hud och på trummans skinn. I släden mellan dikterna vankas must och varmhet gröt, det skummar över bredderna, och nöten är så söt. Glamrockaren och stjärngossen Lusse-Bullen, visar stolt ett präktigt lyriskt ben. I Finland läser de om lödigt granris, medan sockerbagar-Tom låter lårets muskler dansa ringens dans. Dansar och sjunger gör också Madonnan, när de läsa julpoemet som står skrivet, rakt på sexpacket på hennes buk. Tre som röda luvor och en fårskinnsfäll skumpa runt om kring, när släden far i juleluften, mjukt på vita fling. Över stad och hav och land i kväll, går julens glada brus! Tjoget glada sjömän visar muntert upp sin hud, dansar, tjoar, tjimmar och sänker sen på vattnets yta, flytande lyktor med juleljus. Färden far mot varma bredder, där flodhästhudar breder ut sig nu. Baronessan slukar läskat svarta bläckets poesi. De stanna så en stund – smaka ischoklad, doppespad och djungeljulens varma vrål. Sen stiga de igen, med släden, hemåt, hem! Bara en dikt återstår, endast sista bladet i den julklapp Pellerinen skänkte, i den julklapp som var fin.
Då släden och dess renar åter tar mark råder ingen tvekan om var de håller hus. Släden skall självklart återbördas till sin rätte ägare, efter denna dag av sus och lyriskt dus! Som en galen Sankt Bernhardshundvalp rusar Tomten hoppande ut i snön, yr av glädje att få se dem, med ”Tomtemor” hack i häl.
– GOOOD JUUUL! skrockar han som en välsinnad vettvilling. GOOOD JUUUL! Hohohoho! Maskerade Poeten, gamle vän och glöggarbroder! Och ni andra, kära paret, välkomna, välkomna in!
– God jul! stämmer ”Tomtemor” in med djup och raspig röst.
Och in i stugan steg de, upp för stegen klev de, framför Tomten neg de allesammans, innan de mitt på storstugans golv famnades av Tomten i en väldig björnkram. Kinder hettade och en jättelik brasa sprakade i rummets ena ände. Det dracks varmtoddy och åts pepparkakor. Det drogs i smällkarameller och det drogs snällparalleller. Levande julmusik dundrade från stugans alla hörn, och ljus stod tända på var ledig plats. Lukten av mat idkade i luften älskog med den doft som granens barr vulgärt och ohejdat spred omkring sig. Flammorna stod höga, när plumpudding lagrad i 200 år, bars in och flamberades på bordet. Stora krus fylldes ständigt på av must ur väldiga tunnor, och mellan varven rensade nubbarna halsarnas pister.
Då stämningen stod på topp lät Tomten tillkalla sig alla de närvarandes uppmärksamhet.
– Hör opp, god vänner! Se nu hit. Jag vänder mig särskilt till kvällens hedersgäst, den charmanta och ninjalärde baronessan Stenfäldt. Ty snart följer sista delen i den svit av dikter, som utgjort årets julklapp från unge junkern Pellerin – med viss assistans av Den Maskerade Poeten – som du under denna dag för första, men kanske inte sista, gången har fått läsa och njuta av. PASS PÅ!
Med två raska drag i rocken, ett händigt ryck i skjortan och ett knyck i röda byxan stod Tomten där sedan naken, från svarta stövlarna och till vita skägget opp. Och skåden, gott folk! Men skåden mest, du baronessa! Ty, Tomten voro pyntad och präntad med evigt svart bläck, över hela den trinda kroppen. Märkbart rörd, men utan att darra på manschetten, steg så baronessan opp från stolen, efter att ha fästat två tackens kyssar på sin Pellerinens mun. Fram till Tomten stegade hon, och läste sedan med fast och stadig röst det känslosamt och pricksäkert diktade epos, som bära samma titel som hela den samling det avsluta: Den Poetiska Jaktens Klapp
Och få ej dånens dimp av överraskelse och förvåning kära läsare, när det bland dessa böljande rader och hjärtnupna rim, det återfanns en rad figurer och en saga, som vi känna väldigt väl: En baronessa som hafver allt, men trängta efter mer. En förälskad yngling, som vilja gifva det som aldrig getts. Samt en maskerad poet, en hindrens övermannare, som på äventyrens väg, låter allt detta ske.
Intet öga voro torrlagt, när läsningen sent om sider lät sig slutas. Intet hjärta, ingen hjärna, ej ett sagosinne, fann sig efter oberört.
Som stor final på Tomtens julaftonsfest bar ”Tomtemor” in julegrisen. Broder till asagudarnas Särimner, men gjord av marsipan, lät sig grisen slaktas varje jul, doppas i choklad och ätas opp, för att dagen därpå åter stå vid liv utanför porten och grymta lika glatt och friskt som aldrig förr.
Med sin släde och sina renar låter Tomten sedan köra hem det mustbubbliga, glöggfryntliga och sockerpudrade kärleksparet till deras kristallinklädda kärleksnäste. Julesött sova de snart i varandras famnar, under varm och härlig fårskinnsfäll, efter att ha tagit hjärtligt tack och avsked.
Vid Tomtens sida sitter sedan Den Maskerade Poeten, då släden far vidare ut i natten, för att fullfölja sitt klapputdelaruppdrag. De delar glögg och diktar julerim i sista stund, för de paket som ännu saknar. De far runt på julens himmel, sprider gnister, vikta vackra pappersstjärnor och skänker varma röda tankar. Och de önskar dig en riktigt, riktigt god jul!

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 23

Nipprig och paralyserad, står och ligger Pellerin på en och samma gång. Vad ska hända med hans älskade? Vad ska hända med hans stora klapp? Ska allt – kärleken, julen och konsten – gå om intet den dag som är nu?
– Pass på Pellerin och träd åt sidan, säga plötsligt Den Maskerade Poeten med en uppsyn fortfarande helt frisk och morsk. Än är allt icke loppet löpat, ej har sista doppet icke blifvet gjort!
Den Maskerade Poeten vänder sig så mot sin nemesis, den vidrige Doktor Knussel, och utropar sitt ”en garde!” Och plötsligt – i dagens sken och markens snövita spegling – är det tydligt att Knusslaren trots allt ej är vid så god vigör. Ögat blått och läppen brusten. Kinden skrapad, och en dragen lugg. Nog har han ändock blifvet given en omgång, nog har baronessan idkat karate ändå!
Stora striden rasar mellan gott och ont. Poesin pucklar på knusslet, och masken möter däng av en mustasch! Doktorn mot poeten, i RASANDE, RASANDE fart! Den Maskerade Poeten försöker papercutta Knusslaren, med en papperskniv av flink origami. Men Doktor Knussel har en rustning över hela händerna och kroppen, som inget biter på. Några smäktande kärlekspoem eller av tårar drypande haikun, förmår ej heller att sätta doktorn ur balans, ty hans öron är fyllda med vadd.
Till slut, efter flera timmars duell, på den sargade såriga marken, finner Den Maskerade Poeten på ett sätt att angripa den bracka ex-bratten Knusslaren, i hjärtat av dennes smaklösa stilfullhet: Med tatueringsmaskinen i hand fäster han snabbt och lätt en ny mustasch på Knusslarens läpp – och denna gång är den SNED!
Doktor Knussel faller i förkrossade bitar till jorden. En förorättad hållning och en skevhet i glansiga polityrfasaden, är mer än vad han mäktar med.
I varandras famnar triumferar den segrande maskerade Poeten, och hans vapendragare, den sensible Pellerin. Änteligen – julen äro räddad! … Eller?!
En sak återstår ännu: Att rädda den enleverade baronessan. Men hur? Med vad? Så snabbt? I morgon är ju doppare-dagen!
Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 22

Pellerin lyser upp, när hans hjälpare på decembers tjugoandra dag åter ger sig till känna. För visst har det funnits plats för tvivel, i det hjärta som endast vill den älskade baronessan väl.
– Allt är i hamn! försäkrar poeten och bjuder sen Pellerin på ett immat glöggaglas.
Precis i den stund då Den Maskerade Poeten skall höja sin glögg till en skål. Precis i den stund då Pellerins spänning till slut skola lätta. Precis i den stund, står han där! Den neslige, skymflige skambäraren – ärkefienden som aldrig tycks vila: DOKTER KNUSSEL (eller för dem som känner honom: Knusslaren!).
Ingen tid spills på fraser eller tom artighet, Doktor Knussel rör sig redan mot kärnan.
– En skål för baronessan Stenfäldt minsann? säger doktorn hånfullt. Då får ni allt skåla hårt för att hon ska kunna höra – ty hon sitter på bergets topp! Isigt och kallt, inlåst och allt, i ett fängsel av hårdaste knäckiga äpplen, styvare än vad någon mänsklig tand någonsin kan bita genom!
– Din lymmel!
– Se så, se så! Min gamle fiende Poeten. Nu får vi inte tappa masken, va? Till fots når ni aldrig bergets topp innan julens afton äro här. Flyga med ett av dina vikta plan kan ni nog testa, men stormen sliter er isär! Och varken automobil eller velociped har ju någon av er i er ägo, det har jag nog försäkrat mig om. Nu – ett raskt och elakt skratt, jag slår till på ett ”MO-HA! MO-HA! Mo-ha-ha-HA!”
Dagen före doppande dagen: Jämmer, sorg och slut på allt? Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 21

Åter trampar Den Maskerade Poeten nordisk mark. Åter pulsar hans lyriska kängor i snön. Och som maskerat geni och hjälte, tillåts en och annan hemlighet: Han träffar en person, en sista, och vi säga icke vem. Han arrangerar ett litet lån, för en dag, men av vad avslöjas icke än. Det råda mystik. Det bjudas på glögg. Det skrockas, det skrattas och tjoas. Sen sänka sig natten, åter igen, hemlig och fylld av mystik.
Luckan härefter: En skamlig återsyn! Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 20

Snyft och snyt i avsked när flodhästarna i djungelen och Den Maskerade Poeten tar avsked och adjö. Sedan tar han åter sin vikta skuta, och seglar stilla över haven, vänder kursen åter hem. Det börjar brådska, att hinna fram och lägga sista hand vid julens stora klapp, och diktarkonstens hittills största gärning, innan aftonen, den stora, doppats färdigt och är förbi.
Mitt på havet råkar han åter sitt tjog av glada sjömän, som låter lanternor och livs levande ljusen lysa, och stjärnhimlen tindra och glimra, likt tusen juleljus, över hav och strand ikväll. Mot de nakna delar av poetens ansikte, där masken icke täcker, faller snön mjuk och lätt, likt en öm och varsam hand.
Medan pappersbåten guppa framåt tänker Den Maskerade Poeten på Lusse Lelle, lelle Lusse, som alltid sprang omkring där hemma i lucialinnen och med levande ljus: 111 nätter före jul, 110 nätter före jul, 109 nätter före jul, 108 nätter före jul …
Nu du lelle Lusse, är det bara tre nätter kvar: en för dig, en för mor och en för tomtefar. ”Hoppas bara Knusslaren inte ställer till med något, innan aftonen är kommen. Hoppas bara jag finner ut, vem som ska få bära sista dikten i min samling”, begrundar Den Maskerade Poeten.
Dagen efter detta: Återkomst. Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 19

Oh, salig lycka, när de finlemmade rultingarna till miniflodhästar slå upp de luckor som om natten täppa deras ögon för all syn! Oh, salig, salig lycka, när deras blickar tindra upp mot skyn!
Mitt i gläntan framför sovarhögen står Den Maskerade Poeten i egen hög person. Men ännu högre vid hans sida, står verket – resultat av hans nattaslit: En origamisk julgran, med pynt och pjåsk och ljuvligt glittergull! Men ej av papper, ty han fann på annan råd. Av palmblad har han vikt och flätat, skapat granen, glädjen, ren och klar. Grönglänsande den tornar upp mot himmelen, med palmers alla skydd mot regn och blåst och rusk!
– Änteligen! ropa en av flodhästarna. En gran för oss, som kan vara hela julen!
Så sött och charmigt, när de av pur glädje skutta runt. Flodhäst efter flodhäst, i ring och ring och vattenpöl. Ett juligt gytter, ett lyckosöl!
Flodhästarna jubla. Först att stärka sig med glöggen och sedan låta bläcket och nålen göra sitt var lilla kung och drottning Flodhäst, och sedan följa lången rad!
Den Maskerade Poeten tatuerar rimmad dikt om djungeljul, palmgranar och små, små tomtar, som bo i skogen och rida på transiga miniflodhästars tjocklena hudar.
När surret tystnat – och Poetens samling kommit ännu ett stort steg mot fullbordan – tar festen och glädjeskratten vid. Det blir dans runt granen och fonduebad i chokladgyttjegropen. När de sedan lägga sig att sova, med Den Maskerade Poeten längst in i den varma flodhästhögen, kan diktaren ej skilja de riktiga flodhästarna från de av marsipan, och nafsar därför kärleksfullt i alla. I djungelen är endast den lilla, lilla tomten vaken, och månen går sin stilla ban.
Här näst: Vad näst? Apati eller vådlig resa? Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 18

Så småningom, då dag blir natt och natt blir dag, stöter Den Maskerade Poetens pappersbåt i strand, vid flodhästarnas varma land. Feliz Navidad! utropar han. Men endast skeptisk grymtning fås till svar.
–Äro icke detta djungelen? Äro detta icke de minimala flodhästarnas hemvist och boning? spörjer nedslaget Den Maskerade Poeten.
– Jovisst, får han till svar.
– Men ändock vill ni icke möta mig och låta huden er bli del av julens fröjder?
– Nejvisst.
Icke vill de låta tatuera sig. Icke vill de fira julen. Ty de har minsann varit med om det och det, och vill inte vara med om mer. Någon julgran har de inte, här ute i djungelen, och heller inte något annat pynt. De få granar som här växte, har andra redan huggit ned. Det pynt som förut satt och glänste, har vita männen redan tagit, det finns ej längre mer. De vill inte ha poetens pengar, och de vill inte hans papperskonst, som ändå bara smälter sönder i monsunen. Han vill nog bara ta, resonerar de minsta utav flodhästar. Han vill nog bara ha, utan att ge någonting tillbaka.
Skall han då ge rum för hoppet, att sakta sina ut och vika? Den Maskerade Poeten fattar posto på en stubbe för att grubbla, medan alla minimala flodhästar samlas i en mastig hög för att sova genom natten. Lusse-Lelle, Lusse-Lelle, bara sex nätter kvar.
Imorgon: Fast i djungelen och slut på framgången? Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 17

Vid Bottniska vikens strand stå han – Den Maskerade Poeten – och blicka saligt emot fjärran. Där bortom haven, där ligga hans mål. Ty fara skall han – flyga och fara till flodhästars land! Där fläktar vindar varma, där visas hud som är så grå och tjock och efter poetiska nålar längtande. Blott ett aber dock! Huru skall poeten bekämpa havets våg, huru skall han ta sig öfver? Men så är han icke konstnärssjäl för intet. Flinka fingrar skriver icke bara pulserande poem, de vika veck i vackra papper ock, de slunga sig i origamiska knycklarorgasmer, bland ark och lösa lappar. Så gripa han till verket, sin fickas största ark. Svettens tårar trilla till marken, i form av kristaller och fallande snö. Blodet pumpar charken, för livet, för konsten, mot allt som vill dö. Och se! Sen står den färdig – hans största vikarverk, en båt, ett skepp, en skuta.
Han segla över oceanen. Han kryssa över Kattegatt. Måsarna skria och gloppen står kall, men inte en tum han viker, ej sviktar skeppet sin kurs. Fram, Fram, Santa Maria! Likt ett papprens Raa, likt en fladdrande Kon-Tiki. Sväll härligt, papperssegel! Sväll i vindens dust! Till havs! Till storms! För konstens lust!
Mitt emellan hem och borta – där ögat endast möta salta vattnet – råkar han ett tjog av glada sjömän. Han tatuerar dem på havets våg, och ner i djupeteupeteupet av en dikt han såg – och det var bra! En rad per man – varje rad om ett barr i en gran och Pedro fick va stjärnan i toppen – tillsammans bildade de en vacker lyrisk julegran. Sen resan vidare.
Imorgon: Flodhästarnas land! Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 16

Bryt upp, bryt upp, maskerade poet!
Låt snön ej samla drivor på dina axlar, låt ej bläcket frysa fast i din maskin! Låt tankarna och dikten flöda! Skapa klappen, fyll din värld med konst och glädje! Låt icke knussel fylla ditt hjärta, låt icke knussel bli en del av din själ, blott för att den skandinaviska luften är för kall, för att den nordiska själen är för hård och stängd, för att finnar, svenskar och vandaler hafva hud som är för tunn.
Bryt upp, bryt upp, maskerade poet!
Far dit där luft är varmare!
Far dit där hud är tjockare!
Finn dem som äro redo för din konst!
Bryt upp!
Här näst: Varthän? Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 15

Efter lyckosamma träffen med sockerbagar-Tom visar sig Finland lika hårt och kallt och oåtkomligt för vår ärrade poet (ni vet, han hjälten med svarta masken), som landet han nyss flydde från. Han faller ner på knä i snön. Ber en bön och säger ”allt för konsten!”, vänder upp en blick – och se, han skådar! – som fästa sig vid Jesu moder, som en jungfru, vidrörd för en första gång, en showare, en stjärna, en riktig sång-och-dans-man: Madonna är i stan!
Gläns över sjö och strand, stjärna från fjärran! Gläns över finska vidder, gläns och stråla dina toner, över denna maskernas poet och klapparnas knusselbekämpare!
Men så visa det sig, att icke endast vår poet hafva hamnat i trångomål. Ty stjärnan är på nordisk mark för att skapa snöig koreografi och skriva juligaste låten. Men se – inspirationen hafver tynat, gnistan pyr helt kallt och sakta, i detta skapande geni. Så stråla två konstnärer samman, vända sitt trångmål mot varandra, och få det att spraka bort till slut! BARNEN OCH HERDARNA, FÖLJA ER GÄÄ-Ä-RNA!
Madonnan dansar några steg, fyller Den Maskerade Poetens själ med melodier. Han kastar sig i snön, gör änglar och inspirerar koreografier. Han viker snöstjärnor av papper och kastar dem i skyn, och de faller ner – virvlar, dalar, dansar – och landar i glatt lyfta ögonbryn. Stegen finner fram, som gingo de sig själva. Orden faller ur poetens nål och träffar stjärnans mage, strålar där och fastnar, evigt kvar, men ock så evigt yrande – en text till stjärnans låtar. Två strålar strålar samman – ett ljus, ett hopp, en melodi! Dikten är skapad, skaparen, Madonnan, är satt fri!
Och sedan? Åter landsflykt! Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 14

Ut i kylan: Den Maskerade Poeten lämnar varma lusseugnar och söta russinögon, och tar tåget över isen, dras av loket öster ut. Där väntar bastu, granrissmisk och sockerbagaren Tom av Finland, som han en gång vek ut ur en knipa. Byxor och magrutor som spänner och nästan spränger. Knådararmar, sockersäckar och brunbubbligt farin. De hånglar en stund, tatuerar en snutt på Toms fasta lår, om känslan av ett grönlödigt granris, och äter sedan ihop – slukar julröda och vitrandsprydda polkagrisestänger.
Nästa morgon: Ajöss ångan och hey there funky town! Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 13

Natten var stor och stum, nu hörs det svingar
i alla tysta rum, rockar med ringar.
Se på vår tröskel står,
glittrig med strut i hår
Lu-u-u-sse Bullen, Lu-u-sse Bullen
Se på vår tröskel står,
glittrig med strut i hår
Lu-u-u-sse Bullen, Lu-u-sse Bullen

Bläcket skall flyta snart, nålen han driver
och så en underbar dikt han där skriver
Bläcket på Bullens ben,
sprider ett sällsamt sken
Po-e-e-e-ten med masken, Poeten med masken
Bläcket på Bullens ben,
sprider ett sällsamt sken
Po-e-e-e-ten med masken, Poeten med masken

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 9-12

Lucka 9
Det är synd om människorna, tänker Den Maskerade Poeten, för de vet icke vad de går miste om, när de nekar mig och ratar. Han frågar dem om de vill lätta på kläderna och ställe upp, men hinner ej till menings ände, innan han får en smäll på käften och en dask på stjärten. Och fast det pirrar till så drar han vidare. Han har ett verk att skapa, en klapp att fylla. En säck av suckar att hala ner till jorden. Det är synd om människorna, som ej får smaka glögg ur Clementines dunk, och det är synd om människorna, som ej får vara duk åt gudomliga konsten, att få vara i och på och underlag för den största utav poesi. Men så känner han den! Den omisskännliga lukten av lycka. Doften av lust och framgång!
På momangen: Framåt march!
Raffl. forts.

Lucka 10
Doften av nybakad pepparkakegumma fyller borrarna på vår Maskerade Poet. Hon har glimt i blicken, pärlsocker under kjolen och lyster utav mjölrodnad på båda sina kinder. Hon låter sig charmas med vackra ord, stark glögg och en av papper tillvikt pepparkakegris. Hon låter lyfta på sin kjörtel, och han tatuerar hennes vad, ett ömsint poem om tre vandrare, mot ett eget varmt och härligt land, om den godaste hud han har smakat, det pepprigaste, kakigaste han känt – sådant som får bockar att brusa, månar att ljusna och hjärtan att gräddas till gyllene färg.
Nästa morgon: Ett bar-om-bom-bom-pom. Raffl. forts.

Lucka 11
Den Maskerade Poeten vandrar runt den dagen, snö på kragen, mat i magen och masken slimmad fräckt och schysst. I ett gatuhörn står en trumslagarpojk som duckar för snuten och jojkar en jojk. De sjunger en sång – ba-ram-bam-pam-pam-bam – och delar en glögg. Det tatueras en dikt en dagen, om rytmer som bultas fria från lagen. Den fästes på pojkhud, den fästes på skinn, som sitter på trumman: di-di-di-bin!
Ett prassel i hörnet, och Den Maskerade Poeten rycker till. En snut, en tjyv – eller dunderboven doktor Knussel?! Nej, intet av de tre, var det denna gång, blott en fågel som ville bidra med sin sång: kvi-vitt-di-ri-ti-ti-titt!
Här näst: Ett annat ljud i skällan. Raffl. forts.

Lucka 12
Ack och ve! Fy & satan! Den Maskerade Poeten tappar modet när han rör sig på den svenska marken. Folk flyr undan för hans spörsmål, gör onda miner eller rör sig inte alls. De tjurar och huttrar, och låser buttert in sig, bakom ytterdörr och innerdörr och haspen ligger på. Ingen bjuder hud, för tatuerad poesi. Är det månne dags att lämna landet? Här finnes icke plats för tvekan. Här finnes icke rum för tid som dra iväg. Här finnes icke ledigt bås för dagarna som drar förbi. Uppdraget är solklart, även en molntäckt dag som den här: Verket skall bli färdigt, det måste stå fullgjort innan jul. Klappen! Visionen! Poesin! Den Maskerade Poeten har lyckats var gång innan, varföre då icke nu? Nej! Nytt mod i bröstet, och nya ord i svart, svart bläck. Dags att dra, att lätta ankar, men först: ett ljus som nalkas där runt hörnet, en natt som går på tunga fjät!
På andra sidan midnatt: Glitter & glamour. Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 8

Den åttonde december har redan ramlat in, och Den Maskerade Poeten skrider snabbt vidare med verket, att fullborda den julklapp av oskådad poesi, som den varmhjärtade Pellerin vill skänka sin hjärtas adelsfröjd. Bland älvar och dalar, älvor och sjalar, sjöar och skog, finner han den kvinna som är ståtlig nog att bära hans nästa poem. Han lockar henne med saltstänkta blickar, förtjusar henne med ett treradigt poem, och övertalar henne slutligen med sina mjuka, flinka fingrar. En axelmassage – ett knäpp, knäpp, gnnnnn – rygglandskapet ligger öppet. Glöggbedövning porlar i hennes ådror, tar bort de vassa uddarna i tatueringsmaskinens lågmälda hammer. Rad för rad för rad växer den fram – en rimmad poesi, om julehumlorna som surrar upp i luften, likt bjällerklanger en frostkall dag. Rad för rad, för alltid. Diktens slut når ryggens ände, där det vilar två små gropar av mjäll hud. En för mandel, en för russin. Och en väg för kyssarna emellan. Och sist en mjuk spetsig rand, ett svart tyg, som markerar slutet på ett sagopoem, och början på ett annat. Den Maskerade Poeten låter en kyss bli den punkt, som avslutar dikten, snett ovanför den högra mandelgropen.
Imorgon: Vidare, vidare! Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 7

Oj, oj, det bultar och det bankar, när Den Maskerade Poeten gemytligt drämmer näven mot en port. Ögonblicket senare drämmer han näven i tomma luften, för porten far upp och innanför står den fruktade och hembrännande sjörövardrottningen Clementine. De kindpussas och tackar varandra för gamla goda äventyrstider, medan poeten stiger över tröskeln.
– Sist du var här var du minsann inte lika hövlig! tar drottningen vid efter en liten stunds tystnad framför drivvedsbrasan. Då tog du mitt hjärta och rev det i tu! Sen dess har det varit fullkomligt omöjligt att laga…
– Men kära, stora vän, svarade Den Maskerade Poeten avvärjande. Det var ju så länge sedan! Dessutom var det ju icke mer än en hjärtkorg flätad av papper, som jag fann i din gran.
– Men ändock!
– Russinerna du hade fyllt ditt hjärta med doftade så ljuvligt, och jag var så hungrig, den gången som var då! Förlåten mig.
Sjörövaren skänkte poeten ett varmt ögonkast, en förlåtelse halvvägs kommen. Då grep Den Maskerade Poeten ett ark ur sin inre ficka, och ur sin andra fick ännu ett. Under hummande tystnad vek och skar och flätade han, tills ett präktigare korgehjärta än vad som tidigledes nånsin varit skådat, fanns till städes, hungrigt väntande på russiner i Clementines julegran.
– Förlåten, nickade hon. För denna gång …
Sen delade de ypperliga och julkryddade kyssar, och Den Maskerade Poeten fick vad han var kommen för: En rederlig dunk av den bästa sorts hembränd starkvinsglögg till bedövning.
Då den sjunde dagen i december var kommen, skapades så den första dikten i verket, på Clementines rygg. Svart bläck och vassa nålar. Ett surr, samt flödande rader om glittergodis och gnomers guld.
Imorgon: Nästa dikt. Raffl. forts.

Julkalender: Den poetiska klappen - Lucka 1 - 6

Lucka 1
Sakta dalar den ner från den ullbulliga himmelen, och lägger sig sedan till rätta på hennes adliga näsa. Så har hon slutligen allt, även en snöflinga på nosen. Baronessan Stenfäldt öppnar den transparanta dörren av äkta kristall och stiger åter in i slottsvärmen.
– Ute var kallt, och jag hafver allt! utropade den mycket poesiförtjusta blåblodskvinnan.
I soffan skvalpar det till i päronkonjaksglaset, när hennes fästman Pellerin rycker till.
– Men vad önskar du dig då, spörjer han underdånigt, om du nu redan hafver allt?
– Jag önskar mig en fin julklapp!
Och själv önskar han nästan, nästan att han slapp, för han har ingen aning om vad för slags klapp han ska skaffa.
Raffl. forts.


Lucka 2
Pellerin vankar av och an över det marmorösa stengolvet. Tankarna stångas och bultas, fäktas charmant och gnuggas vulgärt. Men intet spår finner han, att löpa vidare längs. Blott cirkelens spår, ty det är i just den form han går. Han måste finna fram en tanke, en ypperlig idé! Nu är tid att hitta på klappen till sin älskade, dunvackra trolovade. Hon önskar sig något fint! Men hon har ju allaredan allt!
Han finner fram ett förslag, och förkastar det sedan. Titantänder? Nej, det köpte han i fjol. Bordsharar som matchar hennes stövlar? Nej, icke fint nog. En guldtandborste? Nej, hon har en sådan, och den saknar dessutom poesin. Långa dessertskedar? Poetiskt, ja visst, men de ligga redan i drösar i hennes chiffonjé. Han finner fram ett förslag, och förkastar det sedan. Han finner fram ett förslag, det går en dag, andra december redan.
Raffl. forts.


Lucka 3
I nattens stillhet kom det till honom, den Pellerin, på toppen av dunbädd. Rytmiskt snusar blåblodshjärtat bredvid honom, ger han just den skjuts hans tankar behöver. Sakta men målmedvetet trava de mot sitt rätta mål. Hej, Brutus! Hej Brunte! Trava på! Så manar han sin hjärna framåt, först höger halva, sedan vänster. Hej, Brutus! Hej Brunte! Fort sak det gå! Och drömmarnas landskap drar släden fram, till lyktor i skyn och till bjällerklang, och så når han väl porten och stiger där in, stampar av snön och ser sig omkring. Ett bibliotek! Ja, visst! En diktsamling av guds nåde, det blir det enda rätta!
Dagen ler ljuvligt mot honom, när Pellerin stiger opp. En idé, det är just vad han har fått! Visst har hon många diktsamlingar redan, hans drömmars brud, men faktiskt ännu icke alla. Han far med sparken runt kröken, och knackar på hos sin gode vän. De tisslar och tasslar ett slag, så som gossar gärna gör, sen bjuder vännen Pellerinen på ett tips: Den Maskerade Poeten! Han kan nog hjälpa, han nog finna på råd. Så länge ärkeboven Knusslaren ej krossat honom ännu, men det får väl ingen tro.
Så styr Pellerin åter kosan sin, denna gång mot julens, poesins och den brinnande kärlekens räddare: Den Maskerade Poeten.
Raffl. forts.


Lucka 4
Väl på plats på angiven adress finner icke Pellerin någon hjältig poet. Blott ett intet, blott en tomhet, finns där att hämta. Men hör! Från granens toppar, ord av dikt och poesi. Ja, se! Ett moln av rök! Oh, känn! Här bultar dina kinder utav spänning. Pass på! Här är han så, hjälten vår: Den Maskerade Poeten.
Ett glimrande leende. Svarta masken för ögonen. Stetsonhatten käckt på svaj. Det är han. En konstnär, en solitär, en vagabond – den sanne poeten. Rådigt ställer han sig till Pellerinens tjänst, när denne framlagt sin innerliga önskan: att få uppfylla någon annans önskan.
– Jag ställer mig till er tjänst, herr Pellerin! utropar poeten. Jag ska hjälpa er uppfylla er önskan, att uppfylla er kärleks önskan!
Han äger icke bara snille, utan ävenledes charm, hälsa, penna, papper och ORIGAMIN – vikandets värdiga konst. Den sitter djupt i mannens flinka fingrar.
– Jag hafver rock’n’rollen i hjärtat, Pellerin! utropar han sedan. Så räds ej icke ej, ty detta skall vi klara av! Under mina vådliga uppläsningar har så väl pennor brutits av, tangentbord slagits sönder och – i instrumentartisten J. Hendrix anda – pappersblad eldats på scenen. Jag räds inget! Allt för konsten, Pellerin, allt för konsten! Ge mig nu ett handslag, och krama mina flinka fingrar, så ger jag mig sedan iväg. Vi råkas igen, innan allt är över!
Och så steg ånyo ett moln av rök från marken, och så var han åter bort: Den Maskerade Poeten. I Pellerins hjärta: förtröstan. I poetens hjärta: ett uppdrag.
Här näst: Vad näst? Raffl. forts.


Lucka 5
Mästerhjärnan vilar inte för ett ögonblick. Sedan dagen innan har hans tankar vandrat geniets ban. All kraft, all uppmärksamhet på en enda sak: Uppdraget. Dikten, poesin och klappen, som ska ta världen, och framförallt värden, den blåblodiga baronessan Stenfäldt, med snöstorm! Endast en gnista av sitt intellekt avvarar han till annat: ett vaksamt maskerat öga, för att icke för sent bli varse om hans onda ärkefiende skulle finna på att dyka opp – den ökände Knusslaren. Men icke idag, väl? Han ruvar nog ännu i sitt bo, sedan deras senaste drabbning.
Vad skall detta konstverk, denna konstklapp, bestå i? I vilken form skall den gestaltas? Runsten? Nej, för tungt. Graffiti? Allt för ungt. Origamin? Den är för välbeprövad. Och en diktsamling på papper är väl ej att tänka på – vem äger icke en sådan? Han själv för visso, men han äger knappt ens något alls. Baronessan däremot, nästan allt.
Sen kommer det som skänk från skyn. Ett snöras i nacken. Han ilar till av plötslig smärta. Sen insikten och klarsynen! Dags att hämta ut en gentjänst.
Här näst: Den Maskerade Poeten besöker en vän. Raffl. forts.


Lucka 6
Den Maskerade Poeten besöker en vän. Harald hänger upp Stängt-skylten i tatuerarstudions dörrfönster, för att helt och fullt kunna ägna sig åt sin varmt välkomna gäst. Ett par år tidigare gjorde Den Maskerade Poeten en sann hjälteinsats för Harald. När denne höll på att gå under helt, begära ut konstnärlig konkurs och lägga ner hela verksamheten på grund av bristande inspiration ställde diktarvännen upp. Ett helt dygn i sträck läste han dikter, gjorde scenkonster och vek de mest spektakulära origamifigurer av läskpapper, ända tills tatueraren slutligen var inspirerad nog, och den konstnärliga gnistan åter, likt ett tomtebloss, var tänd.
Den Maskerade Poeten förklarar läget för Harald, som utan knussel lämnar över sin bärbara tatueringsmaskin och en stor flaska svart bläck, att låna under en julig månad. Med väskan under armen beger sig den maskprydde åter ut ur butiken. Vidare mot nästa mål. Men vart hän? Med vilken intention?
Raffl. forts.

Kyrkporten

A. Ända sedan jag var ett litet barn har jag drömt om att känna ljuset stråla i mig. En dag ska jag spy ur mig allt mörker. En dag ska jag bli en riktig pojke.

B. Jag tar gärna hela satsen i ansiktet, trots att det bara är en myt att huden mår bra av det. Jag tar den gärna i munnen också. Men då måste den satsgivande parten ha ätit stora mängder tropisk frukt minst tre timmar innan överföringen av sperma från hans pung till min mun sker. Ananas, mango, banan och litchi bidrar alla till att sänka nivån av svavelsyra i mannens sperma från dödlig till lätt frätande.

C. Jag tar gärna hela satsen i ansiktet, bara jag inte får något i ögonen. Om ett av ögonen – eller båda, för den delen – fylls av en hel sats sperma måste man först applicera en tvättsvamp på det drabbade området. Därefter ska man gnugga in det (det drabbade området) med ananas, mango, banan och litchi.

D. Mannen får erektion. Hos kvinnor sväller klitoris och blygdläpparna, slidan blir fuktig och brösten större. Erektion och kvinnoreaktion får ALDRIG förväxlas. Män har inga bröst. Kvinnornas blir större.

E. Oberoende undersökningar har visat att Fredrik Reinfeldt snarare förknippas med en erigerad penis än med en erigerad klitoris. Detta anses vara en bidragande faktor till Moderaternas jämförelsevis höga popularitet hos väljarkåren. I ett patriarkalt samhälle är penislikhet oftast att föredra framför klitorislikhet. Vissa forskare menar att inte bara klitoris, utan hela det kvinnliga könsorganet väcker negativa reaktioner hos väljarkåren. Förklaringen till Folkpartiets kontinuerligt minskande väljarstöd ska då vara Jan Björklunds s.k. tandglugg.

F. Min man brukar vilja spruta hela sin sats i mitt ansikte. Innan han sprutar äter han stora mängder tropisk frukt. Jag är 35 år gammal och min man är ett år äldre. Alla andra tjejer i min ålder säger att det är helt normalt att ens man ska vilja spruta sin sperma över ens panna, näsa, kinder och haka. Men något om tropisk frukt har de aldrig sagt.

G. När jag var ett litet barn hade jag stora problem. Ofta när jag skulle spruta min sats i min frus ansikte kom ingen sperma. Istället kom det strålar av palmolja ur min penis.

I. Första gången var på en båt. Andra gången minns jag inte.

J. Forskare har bevisat att upplösningen av naturgivna kategorier såsom man och kvinna har orsakat en alarmerande testosteronbrist hos nyfödda gossebarn. Denna testosteronbrist kommer att ha ödesdigra konsekvenser. Inom trettio till fyrtio år beräknas den genomsnittliga penislängden i Sverige ha krympt till blott sju centimeter. Sett i ett längre perspektiv – nu talar vi om fyra eller fem generationer – kommer den genomsnittliga svenska penisen knappt gå att skilja från en genomsnittlig svensk klitoris. För att tala klarspråk: en dag kommer vi alla att vara så gott som lesbiska.

K. Mitt förnamn har jag valt för att det låter sexigt. Mitt efternamn har jag hämtat från en novell av Oscar Wilde. Jag vill visa att sexighet och intellektualism ofta går hand i hand. Tro det eller ej, men jag har läst på universitet.

L. Det ligger i det kapitalistiska samhällets intresse att få sina medborgare överdrivet intresserade av skönhet, hälsa och kroppsvård. Den unika, totalt avgränsade individen är beroende av att avskilja sig själv från andra – och andra från sig själv. Genom att forma kroppen med hjälp av fysisk aktivitet, fuktbevarande krämer, upprepade frisörbesök etc. förstärks illusionen av en unik identitet.

M. Efter att samhällskroppen styckats upp i dessa s.k. ”fria individer” påbörjas en intensiv process av stratifiering. Vilken sorts fysisk aktivitet man formar kroppen med, vilka sorters fuktbevarande krämer man köper, vilka frisörer man frekventerar – allt detta (och mycket mer) bidrar till att inlemma den fria individen i ett större kollektiv (även kallat ”klass”). Vilket större kollektiv man tillhör avgör i sin tur vilka rättigheter de fria individerna anses ha i samhället i stort.

N. Pris och kvalitet hänger alltid ihop. Jag betalar inte mindre, men gärna mer.

O. Pris och kvalitet hänger alltid ihop. Om min man köper billig ananas smakar hans sperma inte lika gott som om han köper dyr.

P. Pris och kvalitet hänger aldrig ihop. Min sperma smakar alltid gott.

Q. Har du en fråga eller något att tillägga? Ring då genast vår kundtjänst.

R. Små fötter är eftertraktat. Har du det? Då är du förmodligen också begåvad med ett vackert ansikte. 100 amerikanska kvinnor fick delar av stortå, hålfot och trampdyna amputerade. Därefter fick de träffa 77 heterosexuella män. Studier visade att nästan alla männen gärna skulle inleda en sexuell relation med de numera småfotade kvinnorna. Experter menar att detta är ett enormt genombrott. Experter menar att genombrottet är enormt.

S. Eftersom kropp och ansikte formas av samma hormoner går det att avgöra om en kroppsdel är vacker genom att titta på en annan. En stympad fot tyder på ett stympat ansikte, men ett vackert ansikte tyder inte på en stympad fot. Hey ladies! Visa för guds skull inte upp era stympade fötter, visa era vackra ansikten istället!

T. För det första måste vi göra allt för att stödja den fria marknaden. För det andra är det köparen som formar marknaden. Därför måste köparen vara fri, annars blir marknaden fången. FRIGE ALLA KÖPARE! RIV SEXKÖPSLAGEN NU!

U. Nationalekonomiska beräkningar visar att priset på sperma kommer att öka markant om vi inte vidtar åtgärder för att öka mängden sperma och därmed, så att säga, mätta marknaden. 99 procent av alla intervjuade kvinnor medger entusiastiskt att de inte kan få nog av sperma. De är villiga att betala vilket pris som helst, bara de inte får sperman i ögonen.

V. Antalet kvinnor som inte vill ha sperma i ögonen har ökat markant. Nu vill de istället ha den i munnen. Detta har föranlett en oväntad efterfrågan på ananas, banan, mango, litchi, carambole – ja, kort sagt varenda tropisk frukt som finns. Nu är marknaden för tropisk frukt överhettad. Efterfrågan överstiger produktionen, vilket leder till ett stegrat missnöje hos konsumenterna.

W. Fria individer vill ha välsmakande sperma. Fria individer har överhettat marknaden. Fria individer är oftast feminister. Feministerna hotar marknaden. Detta tiger gammelmedia om.

X. Till höger ser du en gratis antifeministisk bild. För muspekaren över bilden, högerklicka och välj ”Spara bild som…”. Spara bilden på lämplig plats.

Y. Nästan alla bilder fungerar som hyperlänkar nu för tiden. Vad detta gör med vår svenska demokrati tiger gammelmedia om.

Z. För varje kvinna som får sperma i ansiktet finns en fri individ. För varje tropisk frukt som äts överhettas marknaden mer och mer.

Å. 77 heterosexuella män satt i en båt. Var de 100 stympade kvinnorna satt är det ingen som vet.

Ä. När jag var ett litet barn trodde jag på mörkret. Det gör jag inte längre. Nu tror jag på ananas, mango, banan och litchi.

Ö. Alarmerande studier visar att svenska män i allt högre grad ejakulerar palmolja snarare än sperma. Palmolja är en produkt som utmärks av sin milda, lena smak och låga halt av svavelsyra. Vad detta kommer att innebära för konsumtionen av tropisk frukt är det ännu ingen som vet, men marknaden visar tecken på oro. Fredrik Reinfeldt måste agera nu.