Oh, salig lycka, när de finlemmade rultingarna till miniflodhästar slå upp de luckor som om natten täppa deras ögon för all syn! Oh, salig, salig lycka, när deras blickar tindra upp mot skyn!
Mitt i gläntan framför sovarhögen står Den Maskerade Poeten i egen hög person. Men ännu högre vid hans sida, står verket – resultat av hans nattaslit: En origamisk julgran, med pynt och pjåsk och ljuvligt glittergull! Men ej av papper, ty han fann på annan råd. Av palmblad har han vikt och flätat, skapat granen, glädjen, ren och klar. Grönglänsande den tornar upp mot himmelen, med palmers alla skydd mot regn och blåst och rusk!
– Änteligen! ropa en av flodhästarna. En gran för oss, som kan vara hela julen!
Så sött och charmigt, när de av pur glädje skutta runt. Flodhäst efter flodhäst, i ring och ring och vattenpöl. Ett juligt gytter, ett lyckosöl!
Flodhästarna jubla. Först att stärka sig med glöggen och sedan låta bläcket och nålen göra sitt var lilla kung och drottning Flodhäst, och sedan följa lången rad!
Den Maskerade Poeten tatuerar rimmad dikt om djungeljul, palmgranar och små, små tomtar, som bo i skogen och rida på transiga miniflodhästars tjocklena hudar.
När surret tystnat – och Poetens samling kommit ännu ett stort steg mot fullbordan – tar festen och glädjeskratten vid. Det blir dans runt granen och fonduebad i chokladgyttjegropen. När de sedan lägga sig att sova, med Den Maskerade Poeten längst in i den varma flodhästhögen, kan diktaren ej skilja de riktiga flodhästarna från de av marsipan, och nafsar därför kärleksfullt i alla. I djungelen är endast den lilla, lilla tomten vaken, och månen går sin stilla ban.
Här näst: Vad näst? Apati eller vådlig resa? Raffl. forts.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar