Snyft och snyt i avsked när flodhästarna i djungelen och Den Maskerade Poeten tar avsked och adjö. Sedan tar han åter sin vikta skuta, och seglar stilla över haven, vänder kursen åter hem. Det börjar brådska, att hinna fram och lägga sista hand vid julens stora klapp, och diktarkonstens hittills största gärning, innan aftonen, den stora, doppats färdigt och är förbi.
Mitt på havet råkar han åter sitt tjog av glada sjömän, som låter lanternor och livs levande ljusen lysa, och stjärnhimlen tindra och glimra, likt tusen juleljus, över hav och strand ikväll. Mot de nakna delar av poetens ansikte, där masken icke täcker, faller snön mjuk och lätt, likt en öm och varsam hand.
Medan pappersbåten guppa framåt tänker Den Maskerade Poeten på Lusse Lelle, lelle Lusse, som alltid sprang omkring där hemma i lucialinnen och med levande ljus: 111 nätter före jul, 110 nätter före jul, 109 nätter före jul, 108 nätter före jul …
Nu du lelle Lusse, är det bara tre nätter kvar: en för dig, en för mor och en för tomtefar. ”Hoppas bara Knusslaren inte ställer till med något, innan aftonen är kommen. Hoppas bara jag finner ut, vem som ska få bära sista dikten i min samling”, begrundar Den Maskerade Poeten.
Dagen efter detta: Återkomst. Raffl. forts.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar