JD Jätten

Flygplanskadavret smakar smutsigt. Ruttet, om det skulle kunnat ruttna. Men det är väl jorden. Det mörka kring nosen, som skrapas av i svalget på mig. Är jag jätten nu? Är jag väldig och massiv? Kväljningarna stör mig inte. Om jag slukar hela nu. Hela flygplanskroppen. Tuggar i mig vingarna och suger i mig resten. Är det kuken då? Är det kuken som kan flyga? För jag vill bort. Ta mig härifrån. Jag är rymdvarelsen. Jag är en hårig flygkapten. Jag är en laserstrålad snyggpilot. Stråla mig nu. Utstråla mig nånstans. Ta mig till en annan dimenson. För jag dricker kaffe från UFO:n. Jag tar ett flygplan, djupt, djupt ner i svalget. Kommer åt med tänderna. Men de är inget mot metall.

Istället för ansökan

Vaknar upp en morgon
hela havet svämmar över
solen går på grund
och hunden skäller.
Men värst av allt,
min mage kurrar,
den ropar och hungrar
efter sylt, sylt,
oh den vill ha sylt!

Ger mig ut ur huset
och letar efter sylt.
Sylt, sylt,
jag vill ha sylt!
Sticker ner på stan
och ser en liten skylt,
sylt, sylt,
här vare sylt!

Under skylten
om sylten
finns det en affär,
men där finns bara tomma hyllor,
ingenting att hämta,
inte ens en sked med marmelad.
Och hur kan det va möjligt
att bli det minsta glad,
när det finns skylt,
men ingen sylt?

Glider vidare
på dojor vallade med vax,
surfar fram på asfalten,
och känner det är dags
att käka
sylt sylt,
FUCK, ge mig sylt!

Ut på landet,
fråga bonden:
Har du bären jag kan koka av?
Han säger "Nej,
och vad ger du mig för den?"
Och ni vet att fingret
var det enda som jag gav,
när jag stod där
och han vägra ge mig bär
och utan bär frukt
får man aldrig känna lukt
av SYLT, SYLT!
Fy fan,
ge mig sylt!

Så jag pallrar mig till skogen,
frågar älgen, spörjar björnen,
och frågar efter bär,
men de pekar på isen
och tittar på snön,
säger "inget här, inget här".
Va, fan,
jag pallar inte längre,
snart så ger jag upp,
ge mig SYLT!

Men då tar jag sista blejden
och köper ett kuvert,
stoppar mig själv i det
sen skriver jag så här:
Till fabriken,
skicka mig till Önos & till BOB.
Och när jag vaknar,
andra sidan
ser jag sylt, sylt!
Jag äter sylt sylt!
Tills jag magen fyllt, fyllt!
ÅH, YEAH!
DET ÄR JAM, JAM!
DET ÄR WAM-BAM!
DET ÄR SYLT!
DET ÄR SYLT!
Det är slut.

----

Förslag till Johnny (och nån annan om nån bryr sig): Skriva nya rader om hur han letar efter sylten utan att finna. Olika hinder, olika hamnar. Med eller utan rim, en lång eller mången korten rad. Eller så kan man bara skita i det om det hellre känns så, vet man ju sällan sådäran på förhanden.