Efter att ha levt hela sitt liv utan att bli imponerad av vare sig det ena eller det andra, lät herr direktör fabrikör Carsten Carlsson sig slutligen hänföras.
Varför föremålet som lockade honom in i hänförelsens febriga rus var en tablettask innehållandes salta lakritsfigurer, tillverkad av företaget Mazetti, kunde ingen förstå, än mindre förklara. Men hänförd var han och snart visste hela staden om det.
”Han kanske tilltalas av lakritsfigurernas jordigt lakritsala flavör?” ponerade någon.
”Det kanske är illustrationen av den lipande katten som vinner hans gehör?” replikerade en annan.
Vad orsaken än var, så snurrade kugghjulen i herr Carlssons fabrik allt mer långsamt för varje salt litet lakritsfrö som föll ner i fabrikörsgommens bördiga mylla.
Istället för att – i enlighet med tidigare planer – påbörja en utbyggnad av fabriken, inleddes byggnationen av en skalenlig kopia av Taj Mahal där fabrikörens älskade tablettask skulle gå till sin sista vila den dag då den var tömd på sitt innehåll.
I staden fylldes luften av förtvivlan och indignation. En brorson vars kometartade karriär aldrig hade förlänats ett enda uppskattande uttalande från fabrikören spann i sin avundsjuka långt gångna planer på att i lönndom ta sig in i sin farbrors kontor och stjäla tablettasken.
En tjänsteman satt i sin nybyggda carport och oroade sig för vad som skulle hända om direktörens hänförelse ledde till fabrikens ekonomiska kollaps och snara nedläggning.
På fackförbundets extramöte vred ordföranden sina händer, hennes vrede riskerade att driva henne till drastiska åtgärder.
Men den aktuella tablettasken tog det mesta med stilla ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar