onsdag 12 augusti 2009

Myrkrig

Kanske är det den skenbara enkelheten som lockar massorna. Varje gång det står myrkrig på programmet är det i alla fall fullsatt i bänkraderna kring manegen. Strålkastarljusen blänker i kikarglasen, som tusen falska stjärnor.

Beträffande enkelheten är det bara en illusion. Myrhetsning kräver hårt arbete, långsiktig planering och ett ständigt tålmodigt tränande.

Först av allt ska alla myror delas upp i grupper. Indelningen görs utifrån myrornas färg, storlek, dialekt och så vidare. Därefter placeras de olika grupperna ut i olika områden på spelplanen. Några områden görs mer åtråvärda, där får bara en viss sorts myror vara, godtyckligt utvalda inför varje föreställning. De åtråvärda områdena fylls med socker, honung och tjock mörk sirap. I områdena längst ut på spelplanen, de sämsta, lämnas knappt någon mat alls. De myrorna får äta på sig själva och varandra, för att få i sig någon näring och för att ens få plats där de är hopträngda i små tändsticksaskar. Dessutom rensas spelplanens utkanter rena från barr. Ju mindre jobb och göromål, desto större explosion när kriget slutligen bryter ut.

När grundförutsättningarna är på plats gäller det för myrdomptören att riktigt så split i myrlägrena, hålla isär dem för det mesta, sprida rykten, kalla en grupp för pissmyror, en för "riktig myror", en för parasiter och så vidare.

På dagen för striden kokar det i tältet. Ropen om fantacocacolapoprcorn ekar, läktarplankorna bångnar under publikens tyngd och den statiska elekriciteten svävar som ett moln över myrsamlingen. Sedan, när insektsskarorna drabbar samman, blir det för ett ögonblick alldeles tyst i tältet - varje myrsteg, varje myrbett, varje hatfyllt skräckpip hörs - innan publiken släpper alla hämningar. De skriker halsarna såriga, för att heja på kämparna, hetsa dem mot varandra, ständigt med tummen pekande rakt ner mot marken. Striderna flimrar som ett brus i kikarlinserna, vidare in i åskådarnas ögon. Frsrsrfrschfrsrshfrschfrshshschfrfrsch. Suget i våra bröst, nöjet av att se något som aldrig skulle kunna hända oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

 
Blogg listad på Bloggtoppen.se