HH: Banvallen & osten

Inte mer än femtio meter bort skulle det – i all hemlighet – sedan borras och sprängas upp ett stort hålrum i berget, för att inkvartera hela staden i skydd mot stormakternas atomklyverier. Hela stenklumpen under det framtida sjukhuset skulle bli till en stor hård ost, omöjlig att hyvla. De slitna hus och kvarnar, råttätna kyffen, som alla nu flydde bästa de kunde, till ståtligare stenhus på andra sidan vägen, eller till frodigare marker på andra sidan Stilla havet, skulle komma att bevaras upp på kullen, som kuriosa museiföremål, en pittoresk påminnelse om det som en gång varit. Nu var de i allra högsta grad konkreta, med sina blekröda träväggar och flisor, maskätna golv och igensotade spisar. Omöjliga att glömma bort för de som sov, åt och framlevde sina dagar i dem, hur noga de än påminde sig om att inte försöka komma minnas.