Hur tråkigt det än är med
vårstädningen i sig ser C alltid fram emot den. Att få gå med mor hela
dagen, sjunga och gnola tillsammans, så att när städningen är över har de
knappt ens tänkt på den. Den bara känns i ryggar, knän och torra händer, syns i
skinande bestick, klara genomskinligt fönsterglas och munrena golv. Med
korsdrag genom fönster och dörrar far den ännu kalla men friskt ljusa våren in,
pressar ut vintersoten från hörnen, blåser fritt under sängar och byråer, gör
plats för sommarljus och blomsterdoft, ute låter det redan utav fågelsång. Lungorna
kan åter fyllas utav luft, luft, luft, som slipper trängas med slem och köld
och frostkristaller. Gräsmattan ligger fortfarande gulgrå, slickad mot marken,
och på nordsidan av sittstenen ligger det ännu en smal jordig rand med snö. Men
det pyr i jorden, det riktigt hörs hur rötter krullar sig av iver och hur
krokiga björkens grenar sörplar av sav. Snön äter lugnt och metodiskt upp alla
rester av frusenhet, driver ut vätan från dassvägg och staket.
Med tvinnad ståltråd och ett fat
med såpvatten gör C bubblor. Blåser dem stora och små, och låter dem
glänsande stiga iväg. Flyta fram över ladugårdstaket, bort mot den kala
lövskogen, yra runt och ploppa sönder från regnbågsfärg till ingenting över
gårdsplansgruset, fastna och spricka i grinden. Hon springer under dem. Blåser
och vinkar med handen, fläktar upp de trötta mot ännu en färd. Fångar en liten
på näsan. Låter den vila ett ögonblick. Ser solen tränga den, dra i flytande
rullande lager av färg och transparans. Sen p-p, och hon får svidsåpa i ögonen
och tvålsmak i munnen när hon skrattar. Tysta pang, pang, pang, när vinden och
hennes fingrar knäpper sönder dem. Som strävan hela tiden, att spräcka sönder
den egna bubblan, hinnan som hela tiden ligger mellan henne och världen. Ett
tunt membran som distanserar en aning, från granbarret som sticks i fingret,
vårvinden i håret, smakerna och sångerna och här, här, nu. Sedan ibland, när
bubblan bara spricker. Handen går igenom. Allting är inte nära, det är här, det
är på, det är inuti. Ögat blicken. Alla prickarna i huden. Strängarna från halsen,
lungorna och magen. Bara en liten nagel, och det viker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar